Ja, det här då min blogg som ni läser. Jag tänker inte skriva så mycket om vad som händer i mitt liv, däremot tänker jag lägga ut mina dikter här hoppas ni gillar dom.Fast i och för sig... att läsa mina dikter är det bästa sättet att lära känna mig.
I silvermånens bleka sken
I silvermånens bleka sken ylar vargen. Han hälsar månen välkommen.
På en klippa i skogens djup sitter han och avger sin hälsning.
Vit, skimrande snö faller från himlen. Den faller och faller och täcker hans gråa päls.
Ljudet sträcker sig långt över berg och skog och rymmer så många känslor.
Ensam sitter han där med bara månen som sällskap.
Han är en ensamvarg och följer sin egen väg.
Hans ögon är djupa och har mycket att berätta.
På en klippa i skogens djup i silvermånens sken sitter han, och ylar för att bekräfta att han finns.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Yes, this is my blogg that you´re reading. I´m not going to write about my days and life, I´m going to write my poems here. Hope you will like them. But in fact... reading my poems is the best way to get to know me.
In the pale light of the silvermoon
In the pale light of the silvermoon the wolf is howling. He´s greeting the moon.
On a rock in the depth of the forest he sits makes his greets.
White, shimmering snow is falling from the sky. It´s falling and falling and covers his grey fur.
The sound reaches far far away, over mountains and forests and it contains so many feelings.
He´s sitting there alone with only the moon as company.
He is a lone wolf and he follows his own way.
His eyes are deep and have a lot to tell.
On a rock in the depth of forest, in the pale light of the silvermoon he sits,
and howls to confirm his existence.
