Trollskogen

Längst in i skogens djup

Finns en undanskymd plats.

En plats fylld med magi och under.

En plats fylld med glömda varelser och sago väsen.

En plats där det omöjliga är möjligt.

Här dansar älvorna i gryningen

Här lufsar trollen fram.

Här tittar tomtarna fram bakom stubbarna.

Vinden viskar i löven

Och träden pratar med varann.

En enhörning kommer fram ur snåren

För att dricka ur skogstjärnens källa.

En flock kentaurer galopperar fram

För att vakta sitt område.

Vättar gömmer sig under stock och sten.

Allt är så tyst.

Allt är så fridfullt.

Allt är så magiskt.

Denna plats är avskärmad från omvärlden.

Den plats är en egen värld.

Denna plats har ett namn.

Den kallas trollskogen.

Varför?

Varför måste det var så här?

Varför kan jag inte få dom här känslorna att försvinna?

Jag vill glömma.

Jag vill gå vidare.

Jag vill kapa alla dessa band som jag har.

Varför kan jag inte?

Varför?

Så lång tid som har gått....

Så mycket som har hänt...

Varför är jag fortfarande fast?

Varför finns dom här känslorna kvar?

Varför...

Varför kan jag inte sluta älska henne?

Ensamhet

Jag fryser

trots att det är varmt.

Det känns som jag vill gråta

trots att jag egentligen mår bra.

Tänk vad lite det behövs

för att man ska bli så nere.

jag är ensam.

Det finns inga omkring mig.

Inga syskon som bråkar,

Inga föräldrar som pratar,

Inga vänner som skrattar.

Jag är ensam.

Det är så jobbigt,

det är så tungt.

Aldrig trodde jag

att ensamhet skulle kännas så sorgligt.

jag vill gråta,

men det kommer inga tårar.

Jag...

Jag saknar er.

jag saknar er alla.

Familj

och vänner.

Ensamheten är alldeles för hård.

Jag saknar er.

förvrängd Julsång i juli

Tokskallar är vi allihopa, allihopa, allihopa

Tokskallar är vi allihopa, allihopa,allihopa

Jag med

Jag med o du med

Jag med o du med

Tokskallar är vi allihopa, allihopa, allihopa

Tokskallar är vi allihopa, allihopa, allihopa

Jag med

Jag med o du med

Jag med o du med

fråga inte varför. Jag har ändå ingen aning om varför jag skrev det där, fick bara lust.

Jag undrar

Jag sitter och ser ut genom fönstret.

Jag ser på snön som faller och täcker marken så att den blir vit.

Jag sitter och tänker på dig.

Jag undrar vad du gör just nu.

Jag undrar om du tänker på mig

lika mycket som jag tänker på dig.

Jag ser hur snön virvlar lekfullt omkring,

som om den lekte tafatt med vinden.

Jag saknar dig.

Jag undrar om du saknar mig

lika mycket som jag saknar dig.

Jag ser hur snöfallet avtar.

Jag ser hur mina andetag bildar imma på fönstret.

Jag längtar efter dig.

jag undrar om du längtar efter mig

lika mycket som jag längtar efter dig.

Nu faller snön igen.

Jag ser hur de mjuka flingorna sakta svävar ner mot marken.

Jag älskar dig.

Jag behöver inte undra om du älskar mig

lika mycket som jag älskar dig,

för det vet jag att du gör.

Den här dikten skrev jag för 2 och ett halvt år sedan. Jag skrev den till den jag då älskade mest av allt. Men det har hänt en hel del under dom åren...

Du var annorlunda

Den första gång jag såg dig,

så såg jag att du inte var som alla andra.

Du log bara när du hade anledning att le,

vilket gjorde ditt leende så mycket vackrare.

Du sa aldrig något i onödan,

du slösade ej på orden.

Dina ögon var djupa och bland de vackraste jag sett.

Jag såg hur annorlunda du var i jämförelse med alla andra

där de flesta ler och skrattar oavbrutet.

Du påminde på något sätt om mig

samtidigt som du inte gjorde det.

Men det var det att du var annorlunda,

det var det som gjorde dig speciell.

Jag tror det är därför jag älskar dig.

Det här är en dikt som jag skrev för ett och ett halvt år sedan till en person som jag älskade då. kanske fortfarande till och med...

Blandning/ Mixture

Jag står här

på ett öppet fält mitt i ingenstans.

Jag ser himlen där ovanför och den är så gott som täckt av moln.

Men i väster är det moln fritt

och man får se himlens blåa färg.

Där ser man också hur solen går ner

och hur den färgar molnen både orangea och röda med sina sista strålar.

Molnen är stilla och de har antagit de mest abstarkta former man kan tänka sig.

Deras form

i blandning med deras färg

skapar något så vackert

att det inte går att beskriva.

Du måste själv vara där

för att förstå skönheten

i det jag nu berättar.

Bakom mig

ligger en skog.

Och från den

hörs fåglars sång nu i kvällningen.

Deras sång

i blandning med molnen

skapar en skönhet

som stäcker sig bortom en enkel människas uppfattnings förmåga.

Jag bara står här

och ser på himlen

och lyssnar till fåglarna

Och jag önskar

att du vore här med mig.

-------------------------------------------------------------------------

I stand here

on field in the middle of nowhere.

I can see the sky above me and it is coverd by clouds.

But there are no clouds in west

and I can the the blue color of the sky.

You can also see the sunset

and the sun is painting the clouds red and orange by its last rays.

The clouds stand still and they have the most abstract form you can imagine.

Their form

mixed with their color

make something beautiful.

It is so beautiful that you can´t desribe it.

You have to be there

to understand.

Behind me

is a forest.

And I can here the birds song

now at the evening.

Their song mixed with the clouds

make something so beautiful,

that you can´t imagine yourself that.

I just stand here

and look at the sky

and listen to the birds

and I wish

that you could be here with me.

Bubbla/ Bubble

Att umgås med sina vänner

är det bästa glädje elexiret.

Världen runt omkring och dess problem

blir dimmiga och tynar sedan bort.

Man befinner sig i sin egna lilla värld.

Man själv och ens vänner

skapar en bubbla

som avskärmar världen och alla dess problem.

Det känns så underbart.

Det finns ingen sorg eller saknad.

Det finns ingen ilska eller vrede.

Det finns bara skratt och lycka.

I vår egen lilla bubbla.

Tillägnad Alina, Erin, Alva och Nelly. Det var jätte skoj att ni kom, kram på er ^^

----------------------------------------------------------------------------

To be with your friends

is the best elexir of joy.

The world around you and its problems

become misty and then they fade away.

You are in your on little world.

You and your friends

make a bubble

which screen off the world and its problems.

It feels so wonderful.

There is no sadness or longing.

There is no anger or wrath.

There are only joy and happiness.

In our own little bubble.

This poem is to Alin, Erin, Alva and Nelly. It was very funny that you came ^^

Bara en dröm/ Just a dream

Det känns så konstigt.

Nu är du död.

Nu finns du inte mer.

Och tiden när du levde

känns så långt borta.

Du dog

för bara ett par dagar sen.

Men ändå

känns det som en evighet.

Det känns

som det inte var verklighet.

Det känns så långt borta.

Trots

att det inte är det.

Det känns så konstigt.

Det känns som om

tiden när du levde,

bara var en dröm....

-------------------------------------------------------------------

It feels so weird...

Now you are dead.

Now you don´t exist anymore.

And the time when you live

feels to be so far away.

You died

just a couples of days ago.

But it feels like

a eternity.

It feels to be so far away.

But it is not.

It feels so weird.

It feels like

the time when you lived

just was a dream.