Jag sitter och ser ut genom fönstret.
Jag ser på snön som faller och täcker marken så att den blir vit.
Jag sitter och tänker på dig.
Jag undrar vad du gör just nu.
Jag undrar om du tänker på mig
lika mycket som jag tänker på dig.
Jag ser hur snön virvlar lekfullt omkring,
som om den lekte tafatt med vinden.
Jag saknar dig.
Jag undrar om du saknar mig
lika mycket som jag saknar dig.
Jag ser hur snöfallet avtar.
Jag ser hur mina andetag bildar imma på fönstret.
Jag längtar efter dig.
jag undrar om du längtar efter mig
lika mycket som jag längtar efter dig.
Nu faller snön igen.
Jag ser hur de mjuka flingorna sakta svävar ner mot marken.
Jag älskar dig.
Jag behöver inte undra om du älskar mig
lika mycket som jag älskar dig,
för det vet jag att du gör.
Den här dikten skrev jag för 2 och ett halvt år sedan. Jag skrev den till den jag då älskade mest av allt. Men det har hänt en hel del under dom åren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar