Fullmånens kall

Jag hör den.
Jag känner den.
Det är snart dags.
Dags för mig
att bli den jag verkligen är.
Jag hör den,
hör hur den kallar på mig.
Och jag
tänker svara dess kall.
För om jag inte gör det
så förnekar jag migsjälv.
Om jag inte svarar
så är jag
inte längre jag.
För jag är en varg.
Jag tillhör skogen.
Jag tillhör natten.
Det är den jag är.
Och det är därför jag hör.
Jag hör
Fullmånens kall.

Det var en gång...

Det var en gång en vind.
Det var en Nordanvind som sökte efter någonting. Han sökte överallt, över hela världen flög han. Han började sitt sökande ute över havet. Han flög över alla världens hav, genomsökte varje liten meter... men fann ingenting.

Så han lämnade havets oändliga vidder för att fortsätta sitt sökande på land. Han började i skogen. Genom alla skogar flög han och löven, barren och träden darrade och prasslade när han ven förbi. Men han hittade inte vad han sökte.

Han flög då ut ur skogen och började leta över världens fält och slätter. Snabbt fög han över dem och såg sig omkring i hopp om att finna det han sökte, men förgäves.

Då gav han sig av till bergen. Till den högsta av toppar och ner till den djupaste av dalar flög han, men inte heller där fann han någonting.

Men trots att han sökt över hela världen så fortsatte han. Han fortsatte söka över havet, i skogarna, på fälten och slätterna och i bergen. Och så en dag så mötte han en gammal man som vandrade vägen fram. Mannen frågade vinden:"Vad är det du döker, du vind?"

Och vinden svarade:"Jag söker någonting som jag saknar, någonting som jag så gärna vill ha."
"Men vad är det du saknar? Du,som är odödlig och snabbare än någon annan. Du, som kan få vågor att bildas, träd att falla, hus att rasa och stormar att skapas. Vad finns det som du saknar?

"Det finns en sak som jag saknar, en sak som jag vill få uppleva över allt annat och det är värme. Det låter kanske löjligt att jag, en vind som är född i kylans centrum, en vind som består av kyla, vill få uppleva värme men det är det jag vill. Det är en dröm som jag vill ska uppfyllas hur lång tid det än må ta. Hur omöjlig den än verkar, hur svårt det än blir tänker jag kämpa för den. Jag lever hellre ett liv i sökande efter något som kanske inte är möjligt, än lever ett liv utan mål."

Med dom orden flög sedan Nordanvinden vidare och fortsatte sitt sökande. Mannen stod kvar med huvudet fyllt av tankar av det som vinden sagt. Sedan log ahn, slog sin kappa omrking sig och fortsatte vägen fram, kanske också han för att uppfylla en dröm som han vägrar att ge upp.

Varför blir man?

Kärlek
är någonting underbart
samtidigt
som det är något smärtsamt.
I kärlek
kan du få känna den mest obeskrivliga lyckan
men också
den djuspate sorgen.
Det är vad kärlek är.
Lycka och olycka.
Glädje och sorg.
Älskan och hat.
Kärlek är så mycket.
Du kan aldrig helt förstå dig på den.
En annan sak med kärlek är
varför blir förälskad i den man inte kan få?

Svaret

Jag visste inte vad jag kände
förrän jag hörde dina ord.
Allt
har varit så förvirrat.
Jag har inte vetat vad jag känt.
Men nu
tror jag att jag vet.
När jag fick höra din likgiltighet
ditt ointresse
så började tårarna att trängas i halsen.
Det gjorde så ont.
Jag undrar när det började...
Jag undrar hur det gick till...
Jag vet inte.
Men tydligen
så har jag börjat få känslor för dig.

Helvete....

Förvirring

Det enda
jag egentligen känner just nu
är förvirring.
En del av hjärtat säger si
en annan säger så.
Ibland kommer de överäns
men bara för en kort stund.
För så fort
jag tror att jag funnit ett svar
så kommer något som ställer till det igen.
Det är bara förvirring
och kaos
och funderingar.
Men ändå
trots denna förvirring
så käner jag inom mig.
jag känner
att jag egentligen vet svaret på mina frågor.
Det är bara det
att jag inte har hittat det ännu.

Ingen dikt för ovanlighetens skull...

Förvirring, förvirring och åter förvirring...
Vad känner jag egentligen?