Fullmånens kall

Jag hör den.
Jag känner den.
Det är snart dags.
Dags för mig
att bli den jag verkligen är.
Jag hör den,
hör hur den kallar på mig.
Och jag
tänker svara dess kall.
För om jag inte gör det
så förnekar jag migsjälv.
Om jag inte svarar
så är jag
inte längre jag.
För jag är en varg.
Jag tillhör skogen.
Jag tillhör natten.
Det är den jag är.
Och det är därför jag hör.
Jag hör
Fullmånens kall.