Spirit-hästen från vildmarken: Blås i hornet, en del av min värld

Blås i hornet nu
för den jag en gång var
och när tiden går, låt minnet av mig leva kvar
Här tar allting slut
en krigares farväl
blås en sista gång för hålet i min själ

Jag har kämpat
men hugg och slag och tvingat mig på knä
ingenting kvar, så trött, lämna mig här
eller ta mig vart ni vill

Blås i hornet nu
vad bryr jag mig om det
Att varje väg tar slut
är ingen hemlighet
Utan ett ljus som följer känns nu natten alltför mörk
och utan hopp känns allt så meningslöst
Då hör jag en röst, någonstans i fjärran
Och den ropar högt: glöm aldrig vem du är
Minns den väg du gått
du återvänder nog där
så va stark i natt
glöm aldrig vem du är
oh du kan kämpa än
blås till strid i hornet
ge inte upp förrän
din själ är fri igen

http://www.youtube.com/watch?v=RxalysYQiXE

--------------------------------------
Jag bärs av vind, hör du den
en vind som för mig hem igen
den tänder då glöden jag bär inom mig
för jag är en del av min värld

Och färden verkar kort, fast det är långt, långt bort
för vägen till dig finns inom mig
Jag flyger som örnen
som solstrålars sken
med allt som jag saknar, och ivriga ben
Och bergen och floden, jag börjar förstå
att det som jag drömt om,
det är möjligt att nå
Å visst jag är väl dum, men jag har insett först nu
det ljus jag har att följa i mörkret
är du
Du skiner som solen, så ljus och så klar
oh, och på mina frågor, är du alla svar
Och det jag har lärt mig på min långa färd
är att jag är för alltid en del av min värld

http://www.youtube.com/watch?v=-Jq6HibdstY