En önskan (22/1-08)

vad ska man göra när man går omkring på stadens gator en iskall vinternatt?
När snön den faller och alla mn möter bara vänder ryggen åt en?
Närhimlen är täckt av tjocka moln så att inge vägledande stjärna syns?
Vad ska man göra när man är ensam kvar i mörker och kyla.
När hela världen är emot en?
Vad gör man då?

Kan man göra något annat än att bar lägga sig ner i en gränd och bara invänta dödens mörker?
och när man ligger där och känner kylan tränga in genom huden, genom kött, in märg och ben
och man ser hur det mörknar allt mer och mer och man känner hur döden kommer.
Vad gör man då?

Förbannar man världens grymhet och alla hjärtlösa människor?
Låter man tårar av sorg över livets orättvisa och dödens kyla sakta rinna nerför kinden?
Känner man glädje för att äntligen slippa ifrån denna mröka värld?
Nej.
När man ligger där i kyla och mörker med hela världen emot en och man känner dödens närhet,
det enda man gör dåär att minnas sitt liv, sin ensamhet, sin kamp om överlevnad.
och det man minns bäst är en önskan.
en önskan om hur en varm hand tar ens hand i sin.
Att ensamhetens kyla skulle bytas ut mot värme och kärlek från någon som bryr sig om de som finns omkring.
En som skulle lyssna´
En som skulle förstå
En som skulle ta hand om en

En önskan om att allasom lever ett liv som man just har levt ska få den önskan uppfylld.
Det är det man känner när man lämnar mörker och kyla och träder in i nästa värld.

Inte direkt världens gladaste dikt, men ändå en av mina favoriter. Tog inspiriation från flickan med svavel stickorna.